25 idiotsäkra knep för att bli riktig cineast

1. Bär aldrig stråhatt, truckerkeps eller toppluva. Godkända huvudbonader är basker och slokhatt, gärna i kombination med en lång stickad halsduk.

2. Fira varje år den 28 december filmens födelsedag med en hemmagjord Lumière-bakelse (för att hylla bröderna Auguste och Louis Lumière som arrangerade den första filmvisningen för en betalande publik i Paris 1895).

3. Säg att du tycker att film i färg är rätt överskattat.

4. Drick aldrig, aldrig öl, utan bara rött vin. En cineast är ingen snobb. Billigt rödtjut går bra, men det ska vara på flaska. Nobba alltid bag-in-box-vin.

5. Förklara ofta att Ingrid Bergman inte säger ”Play it again, Sam” när hon ber Sam (Dooley Wilson) spela ”As Time Goes By”på Rick´s Café Américain i ”Casablanca” (1942), utan vet att den korrekta repliken är ”Play it, Sam. Play 'As Time Goes By' for old time's sake”.

6. Förakta all film som Hollywood gjort efter 1950 och hylla istället reservationslöst all europeisk film, framför allt svartvita franska filmer. Nya franska filmer som ”Amelie från Montmartre”, ”En långvarig förlovning” och ”Swimmingpool” är dock också godkända.

7. Avguda riktiga skådespelare som Cary Grant, Humphrey Bogart, Gregory Peck och James Stewart, Ingrid Bergman, Katherine Hepburn, Lauren Bacall och Elizabeth Taylor.
Brad Pitt, Johnny Depp och Tom Cruise, Scarlett Johansson, Julia Roberts och Lindsey Lohan är bara är att betrakta som posörer som inte har något viktigt att berätta. Det är yta utan innehåll, helt enkelt.

8. Påpeka regelbundet att det var bättre förr och allt som produceras idag i princip bara är att betrakta som ”serietidnings-underhållning”.

9. Ansträng dig för att utan synbar ansträngning ständigt droppa klassiska filmcitat som ”Frankly my dear, I don´t give a damn” (Clark Gable, ”Borta med vinden”, 1939), ” Toto, I´ve got a feeling we´re not in Kansas anymore” (Judy Garland, ”Trollkarlenfrån Oz”, 1939) och ” I'm going to make him an offer he can't refuse” (Marlon Brando, ”Gudfadern”, 1972). Alla citat du behöver kunna hittar du på www.filmsite.org

10. Skratta alltid mer åt bröderna Marx än åt Sasha Baron Cohen eller den påstådda humorn i ”Baksmällan” och i ”American Pie”-filmerna.

LÄS OCKSÅ: Hjälp - har du fastnat i Peters princip?

11. Lär dig redogöra för Sir Alfred Hitchcocks samtliga (hans syns i 39 av 52 filmer mellan 1927 och 1976) karakteristiska cameos.
Första gången han dök upp var 1927 i ”The Lodger: A Story of the London Fog” där han syns två gånger, dels vid ett skrivbord på en nyhetsredaktion, dels i en folkmassa som ser en man bli häktad.
Hitchcocks mest udda cameos är i ”Livbåt” (1944) där han har placerat ett foto av sig själv i en annons för bantningsmedel i en tidning som de skeppsbrutna bläddrar i. I Repet (1948) dyker hans profil upp på en neonreklam för ”Reduco” - samma bantningsmedel som i ”Livbåt”. I ”Slå nollan till polisen” (1954) syns han på ett foto från en klassträff. Andra kända cameos är i ”I sista minuten” (1959) där han under förtexterna missar en buss som stänger dörrarna mitt framför näsan på honom. I ”Psycho” (1960) dyker han upp med en cowboyhatt på huvudet utanför Janet Leighs kontor och i ”Fåglarna” (1963) lämnar regissören en djuraffär i sällskap med två hundar, samtidigt som Tippi Hedren går in i butiken.
Det är precis sådant här som riktiga cineaster vet.

12. Upplys din omgivning om att Ingmar Bergman är den enda husgud värd namnet och berätta ingående hur du känner stor samhörighet med hans kamp med sina ”inre dämoner”.

13. Sitt alltid kvar under hela eftertexterna och visa att du känner igen hälften av namnen på de medverkade. Bli en person som också vad en key-grip (har huvudansvaret för att kameran alltid finns där fotografen vill ha den), gaffer (ser till att ställa in ljuset så som filmfotografen vill ha det) och en ”runner” (en allt-i-allo som gör allt från att fixa kaffe till att springa med skådisarnas kläder till kemtvätten) gör på en filminspelning.
Självklart känner den verklige cineasten även igen namnen på dessa filmarbetare i sluttexterna.
–”Vincenzo Seratrice … Hmm, just det. Det var ju hans som skötte kameran på Fellinis ”Rom – öppen stad”).



14. Bli den som alltid vet vem det är som har gjort musiken till alla filmer du ser.
Det där hypnotiska pianoklinket i Stanley Kubricks ”Eyes Wide Shut” är förstås hämtat från den ungerske kompositören György Ligetis ”Musica ricercata 2/11” för piano, medan musiken i öppningsscenen är ”Vals nr 2” av Dmitrij Sjostakovitj. Det är precis lika självklart att det var den grekiske musikern Vangelis musik som används både i ”Truimfens ögonblick” (1981) och i ”Bladerunner” (1982).

15. Bli minst en gång i livet allvarligt förälskad i en filmstjärna på ett oroväckande intimt sätt.

16. Påpeka att Orson Welles bara var 26 år gammal när han skrev, regisserade och spelade huvudrollen i ”Citizen Kane – en sensation” (1941) – en film som alltid hamnar i topp på världens genom tiderna bästa film. Alla cineaster tycker också att resten av hans filmer inte alls håller samma klass – och att det är sorgligt att Welles slutade sin karriär med att göra taskiga reklamfilmer för vin för amerikansk TV!

17. Tillbringa en helg över en (nåja, det räcker nog inte med en) flaska rödvin och spekulera i hur världen hade sett ut om Franz Kafka hade gjort film.

18. Se till att du har minst ett eget ofullbordat manus liggande hemma i en skrivbordslåda.

19. Använd aldrig regissörernas förnamn, utan nämn alltid dem som Bertolucci, Bergman och Scola.

20. Sätt aldrig frivilligt din fot på någon av SF:s ”filmstäder”, (det är som filmvärldens svar på McDonalds som bara serverar lättsmält och färdigtuggad fjortisfilm från Hollywood), utan värna alltid om gamla, ”riktiga” biografer, typ kvartersbion på hörnet som serverar vin till helgens Reiner Werner Fassbinder-festival och som har poesiuppläsning i pauserna.

21. Slösa frikostigt med analyser av kameralösningar, motljuskompositioner och bildvinklar efter att ha sett en film.
Handlingen är inte alltid det viktigaste. Precis som när du diskuterar konst, litteratur, vin och klassisk musik är det viktigt att vara så luddig som möjligt i dina formuleringar. När riktiga cineaster pratar film förstår de sällan vad de själva säger – och än mindre vad den andre pratar om. Men oroa dig inte, det är precis så det ska vara.

LÄS OCKSÅ: 5 supereffektiva sätt att ändra din attityd på direkten

22. Häng alltid på filmfestivaler, gärna mindre sådana med extra smalt utbud, och lusläser programmet i veckor innan festivalen öppnar. Obskyra filmer och regissörer som ingen hört talas om är alltid mest intressant. Påpeka gärna regelbundet också att ”de mest nyskapande filmerna numera främst kommer från Iran, Vitryssland och Korea”.

23. Bli snabb på att vända kappan efter vinden, beroende på hur tankegångarna blåser efter en retrokväll på en filmfestival.
”Brian De Palma är extremt överskattad. Han är bara en billig Hitchcock-plagiatör” eller;
”Brian De Palma är definitivt underskattad. Han har skickligt förvaltat arvet efter Hitchcock”!

24. Berätta för alla som finns i närheten när du ser film att det var John Barry och inte som det påstods i många år Monty Norman som troligtvis komponerade och arrangerade merparten av det klassiska ”James Bond”-temat.

25. Påpeka att den senaste filmen som gjorts som förtjänar att kallas en klassiker är James Camerons ”Titanic” (1997) - även om Celin Dions uttjatade ledmotiv får dig att instinktivt vilja banka dig själv medvetslös med en badtoffla varje gång ”Lugna favoriter” kör låten på radion – dvs. en gång i kvarten. Dygnet runt. Året om.
Om någon påstår att det inte alls är ”Titanic” utan Ridley Scotts ”Gladiator” från 2000 som är den senaste klassikern, så protesterar du förstås högljutt. Påpeka då att ”Gladiator” bara är en skamlös plankning av ”Romarrikets fall” från 1964 och därför aldrig kan räknas in bland klassikerna.

Så där, lite att börja med