Vågar du göra mer som Karl Andersson?

LÄS OCKSÅ OM BOKEN: Min Bucket List - Idéboken för DINA livsdrömmar


En fantastiskt rolig och livsbejakande skröna är den om den frihetstörstande fabriksarbetaren Karl Andersson i jazzmusikern, eskapisten och den litteräre revoltören Sture Dahlströms klassiska bok ”Tango för enbenta”.
Karl jobbar som fräsare på en fabrik, men för det mesta är han ”inte där”, utan står och drömmer och fantiserar. När rastlösheten blir honom övermäktig lämnar han bara sin maskin utan ett ord och tar färjan över till Köpenhamn. Där lever han i total frihet ett par dagar innan han återvänder till den själsdödande fabrikstillvaron igen.
En dag får Karl nog. Han säger upp sig från jobbet, köper en liten stuga i skogen och avsäger sig tillhörigheten med Sverige. Hans gård är en fristad, ett självständigt litet rike. När kommunen ogiltigförklarar köpet av gården och försöker tvinga honom tillbaka till stan igen, till en lägenhet som myndigheterna har sett ut åt honom, ockuperar Karl sin egen gård. Beväpnad med en älgstudsare försvarar han sedan sin livsdröm till det yttersta.



LÄS OCKSÅ: Upptäck din relation till andra med tio frågor

Det är omöjligt att inte älska den här historien.
Karl är som de flesta av oss, trött på trista rutiner och på att bara härda ut.
Den stora skillnaden är att Karl plötsligt inser att livet är för kort för att bara drömma och ser till att göra det han själv vill göra.
Den här historien inspirerade mig att vägra fina mig i leda och meningslösa rutiner när jag jobbade i en fabrik och tristessen försökte hugga mig i strupen, så jag gav mig iväg. Ibland blev det bara över Sundet till Köpenhamn, ibland blir det längre utflykter. Gemensamt för alla uppbrott var att jag redan på färjan på väg ut från Helsingborgs hamn kände livet återvända till kropp och själ - även om återresan var precis som Sture en gång beskrev i ett brev till mig; ”Det känns trögt då man far över Öresund. Det är som om det vore uppförsbacke på vattnet”.
Sture och jag var goda vänner i många år och han inspirerade mig till åtskilliga uppbrott, inte bara genom ”Tango för enbenta”.
Vi brukade skoja om att fler människor borde göra precis som Karl Andersson ibland.
Vågar du?